För alla som är intresserade
Har fått fnatt på Coldplay. Lyssnar på "X&Y" konstant. Och då menar jag konstant.
Det spritter i benen när Chris Martin sjunger "The hardest part".
Har fått fnatt på Coldplay. Lyssnar på "X&Y" konstant. Och då menar jag konstant.
Det spritter i benen när Chris Martin sjunger "The hardest part".
Författat av Jonna klockan 20:52 2 kommentarer
... är hösten - inte sommaren! Jag lever oftast en säsong före (jag är konstig på det sättet) och nu har jag börjat längta efter hösten. Bilderna nedan förklarar varför. Underbart!
Författat av Jonna klockan 16:30 1 kommentarer
När jag kom till jobbet i morse insåg jag någonting. Jag är beroende. Av post-its. Det vita skrivbordet är täckt med gula små lappar med viktiga och mindre viktiga anteckningar. Anteckningsblocket vid sidan av, som mycket väl skulle kunna samla alla dessa tankar, är tomt.
Post-its is the shit.
Författat av Jonna klockan 11:16 0 kommentarer
Åh. Jag loggade in på blogger för jag hade nåt att säga.
Jag glömde bort vad.
Hejdå.
Författat av Jonna klockan 16:34 0 kommentarer
Den här veckan har varit skitkonstig. Jag har nästan gått i sömnen och resultatet är att jag inte bryr mig så mycket, tänker inte så mycket. Låter kanske som något dåligt, men tro mig, i mitt fall är det bara bra. Jag har varit modig! Resultatet av mina äventyr återstå att se men det verkar som att det är en win-win-situation. Misslyckas jag så vågade jag ändå!
Ja, jag har blivit starkare tycker jag.
Författat av Jonna klockan 20:30 2 kommentarer
Sedan semestern tog slut så blev dagarna helt plötsligt knökfulla. Från strandhäng och siesta till kontorsjobb på dagtid och ett försök till frilansande på kvällarna. Vem hinner laga middag? Vem hinner sova?
Inte jag.
Författat av Jonna klockan 14:24 0 kommentarer
Hemma igen. När jag satt på planet igår och såg döden i vitögat (skakigt plan) och det gråa vädret hemma i El Stockholmo tyckte jag per automatik att livet var trist. Men banne mig, jag hade fel.
För det första. Det är skönt att komma hem igen. Sol, bad, fest och härliga människor i all ära men jag tror inte att jag skulle uppskatta det lika mycket om det var min vardag hela året om.
För det andra. När jag öppnar mejlen för första gången på en vecka så finns det ett antal roliga mejl som väntar. Det går framåt och jag är så glad, så glad.
För det tredje. Man känner sig nyttig när man återvänder till jobbet. Saker och ting blir gjorda liksom. Man håller sig intellektuellt aktiv.
Fööör det fjärde..... Jag har en otroligt grym resa att tänka tillbaka på när vardagen känns grå och trist. Tack Jessie och Reggie för top of the notch-sällskap. Fuckin' ey! ADHD! El Grodrigo!
Författat av Jonna klockan 16:03 1 kommentarer